Josefina^^

Asså vrf ska man gå och bara bli kär, de e ju ändå bara till besvär?
Man får alltid fjärilar i magen när man ser dom och träffar dom, men vrf?
Man vet att man inte kan få dom men ändå kommer alla känslor svämande...
Man vill inte ha dom här känslorna, varje gång man tänker på personen får man ett stort leende på läpparna,
tänk om personen bara kunde vara ens egen, ingen annans..
Den ska hålla om en utan att bry sig om att andra tittar, bara skita i vad andra tycker och bara följa sina känslor, visst låter de lätt? Men allt går ju bara åt hel*ete ändå!